Förbudet mot reformatio in pejus

    Vid tillämpningen från förbudet mot reformatio in pejus framstår såsom den otvivelaktigt viktigaste frågan, beneath vilka förutsättningar rättsmedelsinstansens dom bör anses såsom strängare än den överklagade domen. Jag antager ursprunglig, att endast brottets juridiska rubricering blivit av den högre rätten modifierad. I allmänhet innebär ett sådan förändring icke, att vårt förbud skulle hava blivit åsidosatt. Detta gäller dock med nästa viktiga reservation: om brottet, med beaktande av samtliga å saken verkande omständigheter, måste anses såsom väsentligen grövre än gärningen i dess ursprungliga juridiska rubricering, därför torde enstaka ändring hava skett till den tilltalades nackdel. Det existerar dock skäl att påpeka, att meningarna inom denna fråga gå starkt isär. — Vad åter målsäganden beträffar, så gäller det ovan sagda — mutatis mutandis — även om honom: om endast målsäganden överklagat domen, så äger förbudet mot reformatio in pejus icke respekterats, såvida brottet genom sin nya juridiska rubricering blivit väsentligen lindrigare än vad likt var fallet med bibehållande från den ursprungliga brottsbeteckningen.
    I följd med vad som för tillfället blivit anfört, torde man även böra anse, att den tilltalades rä

•